Seniorer på gång

Senior2_B

Relationskomedi, del 2

Seniorer på gång är den andra romanen i seniorserien. Denna är en fortsättning från den första romanen Äntligen senior där du får lära känna några av personerna ännu mer.
Några av dem åker på träningsaktiviteter i Portugal och får där även lära känna nya personer. Väl hemma igen planerar man en vandring i fjällen. Berättelsen avslutas med en fest i en lada någonstans mellan Enköping och Uppsala.

Beställning av böckerna från internetbokhandlare.
Du kan beställa både tryckta böcker och e-böcker. Klicka på adlibris, bocus, cdon,
ginza (tryckta böcker), bokon (enbart e-böcker).

böcker

Aktiva motionärer med Springtime i Monte Gordo Portugal, ingår i Senior på gång.

Du beställer böcker genom att klicka på Beställning

Smakprov på e-böcker
Här kan du utan kostnad ladda ner smakprov på mina e-böcker.
Morden i Yttsäter     Vem är Lea?     Äntligen senior     Seniorer på gång

 

Senior2_D
Vad är det som gör att människor dras till varandra trots sina olikheter? Och vilka blir konsekvenserna när någon inte har förmågan att urskilja ironin i andras uttalanden?

 

 

 

 

 

 

Senior2_C
”Inte för att jag behöver lära mig hur man gör för att springa. Det är väl bara att slänga fram det ena benet framför det andra så att man ibland är i luften. Är du här för att lära dig att springa ?” skrattade Bodil och vände sig mot Terje.”

 

 

 

 

 

Senior2_F
Terje och Bodil är två av deltagarna som träffas på en träningsresa i Portugal samtidigt som det förbereds en vandring bland de norrländska myggen på fjällvidderna.

 

 

 

 

 

 

En underhållande relationsroman med träffsäker dialog och en rapp humor där en uppländsk lada får en central roll.

”Staffan Öberg har en förmåga att skapa dramatiska scener med driv och träffsäkra repliker samt att lyfta fram ensamhetskänslan på ett annorlunda och skickligt sätt. Stundtals kan jag knappt sluta skratta och emellanåt infinner sig en nyfikenhet om vart berättelsen är på väg.”
Petra Dessmark, Discemus Förlag
 

Seniorer på gång är den andra feelgood-romanen i en serie om hur roligt det kan vara att leva som senior 50+. Boken publicerades 2014 och kan köpas under fliken Beställning i menyn.

Är du nyfiken på att läsa ett kapitel? Det kan du göra längre ner på sidan.

smakprov Du kan även få ett smakprov på kapitel 2 och 16 genom att klicka här.
 

Seniorer på gång_omslag_från pdf

Här följer ett utdrag ur boken från kapitel 1.

Annette planerar fjällträff

”Men Gud, titta inte ut! Det är den där hemskt tråkiga människan som var på mitt jobb för drygt ett år sedan. Jag hoppas hon inte ser mig och känner igen mig”, sa Annette.
    ”Det verkar vara för sent. Hon tittar hit och vinkar åt dig. Det är bäst att du vänder dig om annars blir det rätt pinsamt. Hon tänker inte ge sig som hon vevar med armarna. Jag tror att hon är på väg in hit och det har jag absolut ingen lust med”, sa Angelika som inbillade sig att hon där ute skulle fjanta sig för Terje och tänk om han föll för henne.
    Annette satt på en restaurang vid Medborgarplatsen tillsammans med Angelika och Terje. Genom de stora fönstren såg de gatulivet där ute i korsningen och bland alla jäktande människor syntes en lång kvinna som vinkade vilt med armarna.
    De planerade för en vandring uppe i de svenska fjällen och hade bestämt att åtminstone de tre skulle vandra. Men de skulle även undersöka om det fanns fler som ville följa med.
    Efter kryssningsäventyret hade Terje och Angelika börjat träffas regelbundet. Det kändes fantastiskt att ha råkat på varandra på en kryssningsbåt till Åland. Hur stor var den chansen? Terje trivdes med Angelikas charm och optimism och hon var förtjust i att ha träffat honom. Han var så aktiv och påhittig som hon fantiserat om efter att ha sett hans beskrivning på ett kontaktforum på nätet. Nu behövde hon inte skriva de brev, som hon tänkt, för att få kontakt med honom.
    Terje var van med att leva singel och träffa många vänner bland annat genom det vuxenforum pax50, där han varit aktiv några år. Men så dök Angelika upp på färjan och kullkastade alla hans planer. I början hade han på ett inlindat sätt försökt berätta om de dåliga erfarenheter han tidigare haft med kvinnor och alla fallgropar som han upplevt. Angelika blev nästan skrämd av den skeptiska syn som han hade, men hon var säker på vad hon ville och gav inte upp.
    De kunde prata ut om eventuella missförstånd och han lärde sig att hon inte var som de andra. Han insåg snart även vilken skatt hon var med sitt lugna och sympatiska sätt och gav henne uppmuntrande komplimanger på samma sätt som han fick av henne.

Terje ville veta hur Annette hade tänkt sig att vandringen skulle utföras. För sin egen del kunde han vara med på en avancerad tur men visste inte hur bra kondition Angelika hade. Även om hon joggade regelbundet var det första gången som hon skulle ut på fjället.
    ”Om vi ska låta ovana komma med måste det vara något enkelt. Dom får inte skrämmas bort. Jag tror att det finns många som är tveksamma till att följa med även om man vill uppleva fjällen”, menade Annette.
    ”Jag är med på vad du än bestämmer. Det ska bli roligt”, tyckte Angelika.
    Annette hade planerat en resa till Jämtland, då det var enkelt att åka dit med tåg. Det var möjligt att åka ändå upp till Storlien och vandra därifrån, fast det skulle bli jobbigt för en del. Det bästa var att kliva av i Enafors och sedan åka buss upp till Storulvån. Där skulle man kunna välja på enkla korta dagsturer eller ge sig ut på en längre vandring.
    Hon berättade detta för de andra och Terje, som hade vandrat flera gånger i de jämtländska fjällen, tyckte det var en utmärkt idé och Angelika höll med.
    ”Kan vi beställa mat först? Jag är hungrig och tänker testa biff på planka samt en stor öl. Vad ska ni beställa?” frågade Terje.
    ”Det räcker med en grekisk sallad och ett glas vatten för min del”, sa Angelika medan Annette var hungrig och beställde en stor pizza.
    ”Har du någon information om stället vi ska till? Är det ett samhälle eller bara en liten by och finns det vandringsleder runt där vi ska bo?” undrade Angelika.
    ”Storulvån är i stort sett bara en stor byggnad tillsammans med några mindre hus. Det ligger några mil från Enafors upp på kalfjället med bara låg fjällbjörk”, sa Annette och fortsatte. ”I fjällstationen finns restaurang, vandrarhem med kök och enklare sovalkover, hotellrum, butik och en del annat. Fjällstationen är väldigt mysig så där kommer ni att trivas.”
    Hon berättade vidare att det var dyrare att bo i hotelldelen än att sova i sovalkover och utnyttjade man restaurangen blev det dyrare än att laga sin mat i vandrarhemmets kök.
    ”Jag har provat på allt du nämner så det beror på vilken komfort man vill ha samt hur mycket det får kosta”, sa Terje.
    ”Det där låter väl bra. Ska du sätta upp en aktivitet om det på forumet pax50 på nätet eller ska vi bara prata med dom vi känner?” undrade Angelika.
    ”Har du satt upp en aktivitet någon gång?” frågade Terje.
    ”Nej, jag har aldrig gjort något sånt. Det var Angelika som övertalade mig att vi skulle ut och vandra på fjället, men jag tänkte inte på att göra det till en aktivitet på pax50. Jag har ju sett hur du visar dina aktiviteter där, så jag vet hur det ser ut. Det ska väl inte vara särskilt svårt”, tyckte Annette.
    ”Vi kan ha ett första möte här med alla som är intresserad av att följa med och berätta hur vi tänkt oss resan. Jag måste gå på toan. Nu får ni tillfälle till tjejsnack medan jag är borta”, sa Terje och reste sig.
    Han ville gärna lägga sig i hur Annette tänkte planera vandringsresan, så han hoppades att han inte skulle missa något när han tillfälligt lämnade dem.
    Annette var nyfiken på hur det gick mellan Angelika och Terje och passade direkt på att fråga. Hon hade varit med på båten där de mötts och trodde att deras träff blivit väldigt lyckad.
    Under tiden hade den tråkiga kvinnan ute på torget kommit in i restaurangen och ställt sig framför henne. Som en elefant kom hon inklampande med sin långa fladdrande kappa med hatten på sned och intog scenen.
    ”Men hej. Så härligt att träffa på dig igen. När jag såg dig genom fönstret var jag bara tvungen att gå in.”
    ”Jag märker det”, avbröt Annette.
    ”Det är över ett år sedan som jag slutade hos er och det var så roligt att jobba där. Jag riktigt längtar tillbaka”, sa hon drömmande.
    Där stod en lång mager kvinna med grått stripigt hår framför dem och pratade på. Annette kom till sin fasa ihåg då hon på den gamla tiden gjorde allt för att undvika henne och nu stod hon här och pladdrade på som vanligt.
    ”Kan inte du fråga chefen om han behöver hjälp. Jag är mellan två jobb just nu.”
    ”Nej tack”, försökte Annette åter att avbryta.
    ”Vem är din väninna? Jag hoppas jag inte kommer och stör. Har dom god mat här?”
    ”Den smakar förskräckligt”, ljög Annette medan Angelika tittade med undrande ögon på sin väninna.
    ”Jag tror jag ska beställa in något, känner mig utsvulten. Har ni en plats över åt lilla mig?” fortsatte kvinnan utan att lyssna på kommentarerna.
    Annette suckade för sig själv när hon blev tvungen att lyssna på pladdret. Kvinnan hade varit omöjlig på jobbet och mest förstört för de andra, så att fråga chefen om ett jobb åt henne kunde hon glömma.
    ”Hejsan. Vem är du? Är du bekant med någon av damerna?” undrade Terje som just kommit tillbaka och inte förstått Annettes olust mot kvinnan.
    ”Hej på dig. Vilken stilig man som dyker upp.”

 
 
 

Seniorer pa gang_framsida_Bokrondellen_200x310

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *